Många nätter har jag legat vaken och grubblat på en sak som jag aldrig tror att man kan få någon rätsida på. Det handlar om fotografier och dess värde. En debatt som ständigt är lika het och den kommer nog aldrig att svalna. Även om jag i denna diskussion har några fotografer undermedvetet representerade tänker jag dock inte gå ut med några namn. Kanske just på grund av det inflytande de tycks ha i fotografiska kretsar.
Hela diskussionen kan finna sin kontext i konstnärens penseldrag. När jag var liten funderade jag mycket över varför en känd konstnär kan dra ett streck med penseln över en vit tavla och bli kritikerrosad, hyllad av allmänheten och till slut sälja den för en hutlös summa pengar. Lite barnsligt och väl enkel tanke kanske ni tycker, men jag var cirka tio år och full av tankar och idéer. Jag förstod inte varför det skulle vara omöjligt för mig att göra samma sak och bli berömd och rik. Jag tror nog ändå att det ligger något dolt i dessa barnsliga tankar som är väl värda att lyfta fram.
För.. Varför är det så att många professionella fotografer (de som livnär sig på fotografering) kan göra i princip vilka bilder som helst och få blommar och choklad som ett bevis på deras enastående kreativitet och förmåga? Jag har själv upplevt att när jag eller någon av er andra duktiga fotografer där ute publicerar en bild med samma innehåll och känsla inte får någonting tillbaka. Inte ens en kommentar på ett forum eller en blogg. Amatörer kan vi kalla oss (att vi älskar det vi gör, men ändå inte kan livnära oss på fotografering) men det gör oss ju inte sämre än de professionella. Många gånger ser jag fotografier som väl kan mäta sig mot de etablerade fotografernas och i många fall är de mycket bättre. Ändå lyser kommentarerna tomt! Speciellt vad gäller de lite mer vågade stilarna. De bilder från fotografer som har ett personligt bildspråk, de som vågar utmana och skapa. Är alla där ute rädda för det okända? Varför får vi inte samma respons?
Men varför är det så att många kreativa, fantasieggande och spännande bilder från amatörer kan publiceras utan något gehör medan en sämre bild från en professionell fotograf blir kritikerrosad? Jag har absolut inget svar på denna fråga och jag antar att det blir många sena nätter framöver. Kanske svaret ligger i konstnärens penseldrag? Om detta stämmer är det ju inte fotografierna som är mindre värda utan oss själva som individer. Vad är din åsikt?
”Redo” Fredag 29 januari 2010. Flogsta, Uppland.
”Snår” Tisdag 12 januari 2010. Hågadalen, Uppland.
Jag tycker nog inte att dina tankar var barnsliga och inte heller är.. För det är mycket enkelt som du säger. Det är ju så att en konstnär med ett erkänt namn kan göra en målning som en barnunge kunde göra bättre men ändå sälja den för miljoner. Det är samma sak bland fotografer fast vad jag sett handlar det mycket mindre om pengar… En erkänd fotograf kan publicera, enligt mig, fruktansvärt dåliga bilder men ändå bli hyllad som en gud medans en mer okänd fotograf publicerar en väldigt mycket bättre bild och trots många visningar inga kommentarer…
Nu är det ju så att smaken är som baken både vad gäller fotografering och målning så bara för att jag tycker en bild är bra eller dålig så tycker ju inte alla som mig och tur är väl det…
Men det är faktiskt också så att ett namn är värt mycket. Man måste ha ett namn som folk känner igen och som folk känner igen som något bra… Då blir det bra… Jag menar folk går ju inte och köper en fjällrävenjacka för 6000 om det inte finns ett fjällrävenmärke på den…
Så kort och gott så handlar det om smak, tycke, marknadsföring och popularitet..
mvh // Johannes
Mycket bra inlägg! Om en person kommer med i robinson och vinner eller kommer i andra plats så blir den person känd överallt. Samma med Anna Anka, visste ingenting om henne innan hon dök upp på TV-rutan så blev hon känd överallt. I deras fall handlar det om att synas i media så blir de känd och då känner man igen namn.
Själv tillhör jag i gruppen ”många visningar men få kommentarer” men på andra sidan så har jag fått fota många kändisar tack vare kontakter.
Jag kan inte svara på varför jag får många visningar men få kommentarer. Det känns som att de är bara intresserad av att se bilder inget mer.
Skulle aldrig köpa en bild om en känd konstnär bara dra ett streck med penseln. Om det är en ekorre som gör det då är det inte samma sak.
Mycket intressant inlägg, Niklas. Jag tror att hypen kring ett namn har helt avgörande betydelse. Ett känt namn gör att man kollar lite extra och har man blivit känd så rullar det på av sig själv. Precis som för artister så handlar det om att bli ”upptäckt” tror jag. Många gånger har jag för mig själv tänkt att ”den där bilden kan jag också göra”. Sen har jag inte riktigt kunnande och självförtroende att avgöra om det verkligen är så eller om det beror på att jag inte förstår storheten i en bild.
//Lars U.
Ooops! Glömde alldeles bort att berömma dina bilder. Framför allt den första tycker jag är väldigt fin.
//Lars U.
Johannes > ”Jag menar folk går ju inte och köper en fjällrävenjacka för 6000 om det inte finns ett fjällrävenmärke på den” Exakt! Som jag anser det vara, som jag skrev i inlägget: ”Om detta stämmer är det ju inte fotografierna som är mindre värda utan oss själva som individer.”. Men detta kan ju också appliceras som att bilderna blir med värda utifrån popularitet.
Mikael > Jo känner igen det. Oftast brukar jag faktiskt få lite kommentarer på mina bilder, ibland rätt många och sedan vissa gånger inga alls. Man bör komma ihåg att detta naturligtvis inte har med hur bra bilden egentligen är. Det kanske snarare beror på situationen (hur många som har orken att kommentera), men kanske framförallt om bilden är lite nyskapande eller annorlunda. Vi rättar ju oss gärna in i ledet!
Lars U > Lite så känner jag ibland också. Storheten i en bild är ju en riktigt personlig åsikt. Något som grundar sig mycket i igenkännelsefaktorn. Vissa fotografier kanske till och med fungerar bättre på vissa geografiska platser än andra. Det är bara en av alla kriterier som ligger under storheten till en bild. Tror jag
/Niklas
Du hittar mina synpunkter på detta ämne i min blogg:
http://www.fotosidan.se/blogs/saltspring/42075.htm
Fin sida du har Niklas och tack för titten in på min blogg
!
.
Ett intressant inlägg du har här. Vad gäller kommentarer på bilder så känner jag själv, som nybörjare, att jag har varken språket eller det riktiga seendet ännu för att ge kommentarer som av andra anses matnyttiga, så därav är jag nog lite återhållsam med mina kommentarer….tyvärr. Men jag jobbar vidare på att bli bättre på den punkten
Må gott!
/Erika
[...] Som konstnärens penseldrag [...]
Hei Niklas, dette var et meget interessent innlegg, og jeg kjenner meg veldig igjen i dine tanker. Så det er ingen barnslige tanker. Jeg hører nok også til gruppen mange bilder få kommentarer, men jeg er glad for de kommentarer som kommer. Jeg er også glad for de visningene jeg har. Jeg tror mye av dette handler om markedsføring, det å by på seg selv. Og også at man har bilder som folk liker. Det er også veldig mye tid man som amatør må bruke dersom man ønsker å slå an og bli kjent. Jeg tror ikke at en amatør med full jobb ved siden av og kanskje barn og familie vil klare å rekke det. Så det spørs vel hva man er fornøyd med selv. Hvorfor fotograferer jeg? Er det for å bli populær fotograf? Eller er det fordi det gir meg rekreasjon, fine opplevelser, flotte turer og tilfører verdier i mitt liv som er gode for meg. Det er der jeg er, det er morro å kunne skrive en blog og vise frem bilder, kanskje være med på en kommentarside, og i noen konkurranser, men jeg gjør det fordi jeg synes det er gøy, ikke for å leve av det og bli kjent. Selv om kanskje mange av mine bilder og andre amatørers bilder kan være like bra som en proffs bilde.
Bare noen tanker fra Norge
Intressant inlägg. Inte för att jag funderar så mycket på det, men jag har liksom du konstaterat att det finns många amatörfotografer som tar minst lika bra bilder som många av proffsen. Men det har ju med min bildsmak att göra. Det där med kommenterandet vet jag dock inte om jag håller med om, det finns många bilder publicerade av proffs som inte får så mycket kommentarer, så det räcker inte att vara namnkunnig (även om det ibland hjälper). De flesta riktigt stora och namnkunniga fotografer förtjänar det, de har antingen ett unikt och personligt bildspråk, stor konstnärlig talang, eller är nyskapande. De som är kända och framgångsrika också utanför fotografikretsarna tar uppenbarligen också bilder som tilltalar ett flertal, men i mina ögon är de inte nödvändigtvis de ”bästa” fotograferna. Dessa kvaliteer kan man också finna hos en del amatörer som tyvärr inte blir ”upptäckta”. Orättvist kan tyckas, men så är väl läget när det gäller all skapande verksamhet. Om man vill bli ”upptäckt” så gäller det nog att ligga i på alla fronter (marknadsföring, utställningar, bildbyråer, hemsida, blogg…). För min del lockar detta inte, utan jag vill istället fokusera på att göra de bilder jag tycker är kul och att försöka utvecklas. Naturligtvis vill jag visa sina bilder och få feedback, vare sig det är hemma eller på nätet. Om jag sedan får positiva kommentarer och uppmärksamhet är det grädde på moset, men jag aktar mig noga för att låta detta bli en viktig faktor i mitt fotograferande.
Dina två bilder kunde lika gärna varit tagna av ett proffs, jag tycker båda är mycket bra.
/Jukka
Ernst > Ett svar finns på din blogg + ett inlägg här på bloggen också.
Erika > Bättre att bara pladdra på så får vi andra bedöma om det är värt att läsa eller inte, hehe. Skämt och sido, alla kommentarer är nog nyttiga.
Eli > Kul att du tittade in igen. Precis som du säger handlar det mycket om vad man själv vill. Naturligtvis är naturupplevelsen en stor del för mitt fotografiska intresse.
Jukka > Välkommen hem! Tack för dina lättsamma ”mothugg”, känns berikande att få läsa dem. Speciellt vad gäller detta om ”berkäftelser”. Håller med om kommentar träsket där man ständigt söker bekräftelser i åsikter. Det kan skada, men är också väldigt svårt att helt undan gå.
/Niklas
Hm…jag har erfarenheter av detta även från andra områden – främst musik, där det med jämna mellanrum dyker upp gurus som av en eller annan anledning sitter inne med hela sanningen och framför allt får sina lärjungar att bli fanatiker med tunnelseende…skapar moden som nästan utesluter alla andra tänkbara stilar (för en tid).
Men faktum är ju att de flesta som blivit ”ett namn” har nått denna status i kraft av någon slags begåvning – och kanske mycket arbete. Detta innebär förstås inte att allt en begåvad guru gör är exceptionellt bra…men deras bästa prestationer brukar ju vara förklaringen till framgången. Recensenter har ofta en benägenhet att tycka som man för tillfället skall…så framgång föder framgång ända tills något händer…
Well…det enda man kan göra är att kämpa på och försöka göra sitt bästa hela tiden. Visst kan det lyckas, särskilt om kontakterna är/blir de rätta. Och visst har du rätt i att en okänd fotograf kan åstadkomma en eller annan bild som slår en del av kändisens.
Fö tycker jag att de bilder du visar är mycket bra!!!
Bästa hälsningar
Bosse
Jag har nog också tänkt som du ibland, men något svar har jag inte funnit. Jag brukar inte jämföra mig så mycket med proffsen heller eftersom jag anser att det är mina bilder och det är i första hand jag som ska vara nöjd med bilderna. Jag har lärt mig mycket om fotografering både av proffs och amatörer så jag tror vi alla spelar en viktig roll. Huvudsaken är att man bjuder på sig själv och är sig själv hela vägen…-bra inlägg!
Morgan
Återigen, ett intressant inlägg och jag känner igen dina tankar. ”Konst” kan ju vara vad som helst och ibland är det nog tanken (och personen) bakom det där strecket som är minst lika viktig. Streckets placering och utformning, färg etc. Och ibland inte ens streck utan bara en punkt med titeln ”Less is more” – såna bilder etsar sig fast!
Det är en konst att göra ett streck intressant för betraktaren.
Och så har vi den där konstnären som hängde en vit canvas på en vit canvas…
Avslutningsvis, van Gogh sålde ju inte många tavlor under sitt liv men hans tavlor är ju värda en hel del idag – så det finns hopp för oss som inte säljer… Om 200 år så är du säkert mer känd och ERKÄND än Brutus
Morgan > Absolut, som jag skrev i inlägget tror jag att man säljer sig själv lika mycket som sina bilder. Bilderna kanske ska komplettera jaget, för att vara riktigt bra istället för tvärt om?
Bo > Tack för din utförliga kommentar och spännande läsning från en etablerad fotograf. Och självklart är det nog inte en slump att de har blivit kända. Det jag menar att när de väl är kända (inte vägen dit), kan de i princip publicera vad som helst och bli rosade. Men det finns också många olika infallsvinklar i denna fråga.
Daniel > Hehe, jo det kanske är så!
/Niklas