Intervju: 2008-11-23
En gravhög från vikingatid i Romme
Den arkeologiska undersökningen vid Kvistgårdsvägen i Romme resulterade i fyndet av vad som har tolkats som en gravhög från vikingatiden. Vilka fynd och arkeologiska omständigheter stödjer denna tolkning?
Vilka andra fynd utöver dessa gjordes vid utgrävningen?
Innan utgrävningen startade gjordes en magnetometerundersökning av området. Hur går en sådan undersökning till och vilka resultat uppnåddes?
Det har tidigare utförts arkeologiska utgrävningar i närheten av den nyupptäckta gravhögen. Kan dessa undersökningar sättas i en kontext med resultatet från denna utgrävning?
Vilken information har arkeologerna idag om områdets förhistoria och vad kan den nya upptäckten tillföra?
Planeras det ytterligare framtida arkeologiska undersökningar vid Kvistgårdsvägen i Romme?
Vad händer nu? Var kan vi i framtiden läsa mer om arkeologiska undersökningar utförda i området?
- Intervju med arkeologen Anna Lögdqvist
Anna Lögdqvist arbetar som arkeolog på Dalarnas museum i Falun. Museet bedriver uppdragsverksamhet och utför arkeologiska undersökningar framför allt i Dalarnas län. Anna var en av de arkeologer som deltog vid den arkeologiska undersökningen av en gravhög från vikingatid på Kvistgårdsvägen i Romme.
Inom området påträffades ett cirkelformat dike som bevarats som en mörkfärgad cirkel i marken. Detta dike har fungerat som kantränna till en idag bortodlad gravhög. Det fanns alltså inte några spår av själva graven ovan mark, utan det var först när matjorden schaktades bort som diket avslöjade att det en gång legat en gravhög på platsen. Vi har vid tidigare arkeologiska undersökningar, framför allt i Borlänge, hittat liknande lämningar i åkermark. I dessa diken/kantrännor finns ibland gravgömmor där människor begravts tillsammans med djur och andra föremål. Dessa begravningar får ses som sekundärbegravningar i gravhögen.
Intill kantrännan fanns två stora områden med sot och kol. En hypotes var att det kunde röra sig om rester efter själva gravbålet. Dessutom fanns ett fåtal stolphål och rödbrända ytor kring gravhögen. Däremot påträffades inga fynd förutom brända och obrända ben.
En magnetometer är ett instrument som läser av jordens magnetfält och som registrerar anomalier i denna. Anomalierna kan vara orsakade av naturen själv eller av människan. Mätningarna resulterar i svartvita kartor som närmast kan liknas vid ett månlandskap, där det gäller för arkeologen att försöka tolka mönstren. I detta fall fanns en tydlig ljusare, regelbunden, ring på kartan, vilken vi tolkade som en möjlig kantränna.
1989 gjordes utgrävningar av ytan intill den vi undersökte. I samband med detta hittades en järnframställningsplats och två skelettgravar från sen vikingatid-tidig medeltid. Då undersöktes också en anläggning som visade sig vara en del av den nu aktuella kantrännan. I anläggningen, som då tolkades som en härd, hittades även brända människoben. Anledningen till att man missade själva diket/kantrännan i sin helhelt beror bl.a. på att denna fornlämningsform inte uppmärksammades i Dalarna förrän under 1990-talet och att anläggningen låg precis i kanten av undersökningsområdet, d.v.s. större delen av diket/kantrännan hamnade utanför den uppschaktade ytan.
Men i och med den undersökning vi nu genomfört kan vi konstatera att området dels använts för järnframställning och dels som begravningsplats, delvis under samma period. Sannolikt har man även haft sina hus någonstans i närheten och får jag gissa ligger de under järnvägen som skär precis nordöst om vår undersökningsplats.
Den nya upptäckten har två poänger. Dels har vi fått testa magnetometerundersökningens resultat mot verkligheten på ett tillfredsställande sätt. Dels tillför den ytterligare en pusselbit till områdets förhistoria och den spännande utvecklingen där. Skelettgravarna som hittades 1989 tyder på ett kristet inflytande, medan gravhögen talar för en hednisk kult. Preliminärt har båda samtida dateringar. Det har visat sig vid tidigare undersökningar av kantrännor i Borlänge att ceremonier med eld och matoffer verkar ha pågått kring gravhögarna, möjligen ända in i 1200-tal. Om detta varit fallet även i Romme får vidare analyser utvisa.
Nej, nu anses området vara färdigundersökt och fritt att exploateras.
Nu har jag precis skickat in kolprover för vedartsanalys och därefter ska en dateringsanalys med 14C-metoden göras på ett urval av proverna. Samtidigt håller en osteolog på att undersöka det benmaterial som påträffades i kantrännan. När analyserna är färdiga kommer jag att sammanställa alla resultaten i en rapport. Denna rapport kommer bl.a. finnas utlagd på Dalarnas museums hemsida. Där kan man också läsa om våra övriga arkeologiska projekt och aktuella händelser.
Fokus Arkeologi