Publicerat på Fokus Arkeologi [utskriftsvänlig version] Kända problem och instruktioner >> Intervju: 2008-05-12 3D-scanning av de gotländska bildstenarna - Intervju med forskaren och arkeologen Laila Kitzler Åhfeldt Laila Kitzler Åhfeldt är forskare vid Arkeologiska Forskningslaboratoriet på Stockholms Universitet. Laila har ett tvåårigt forskarstipendium från Anna Ahlström och Ellen Terserus Stiftelse för att studera Gotlands bildstenar. Just nu är hon aktuell med projektet ”3D-scanning av Gotlands bildstenar; verkstäder, ikonografi och datering”. Du är ledare för den grupp som har sökt medel ur Riksbankens jubileumsfond för att undersöka de Gotländska bildstenarna. Vad är syftet med undersökningen? Syftet är att sammanställa en databas över Gotlands bildstenar med fotodokumentation, geografiska koordinater, arkivuppgifter och digitala 3D-modeller. Den skall vara fritt tillgänglig på nätet för vem som helst; forskare, studenter och allmänhet. Undersökningar av Gotländska bildstenar är ingen ny företeelse. Vad är nytt och specifikt med denna undersökning? Det nya är att sammanställa alla basfakta och komplettera med digitala 3D-modeller av bildstenar som man kan ladda ner. För att få fram dessa fakta idag måste man besöka ett antal museer, magasin, kyrkor och andra platser, söka i arkiven i Visby, Stockholm och Köpenhamn, lita till de teckningar och fotografier som finns samt läsa en ålderdomlig sammanställning som skrevs på tyska på 1930-talet. Vi vill sammanställa allt detta och tillhandahålla en tillförlitlig grunddokumentation. Varje forskare behöver inte uppfinna hjulet igen, utan kan ägna sig åt att föra forskningen framåt. Det är lite konstigt att bildstenarna har försummats så i detta, med tanke på hur mycket de används som källmaterial. Den tidigare dokumentationen är föråldrad. Standardverket Gotlands Bildsteine av Sune Lindqvist kom ut 1941-42 och dokumentationen som den grundas på är från förra sekelskiftet! Vi tycker inte att den är tillförlitlig. Dessutom har det tillkommit ett stort antal bildstenar som få känner till. Materialet är fördelat på olika museer och magasin, och är därför svårtillgängligt och svårt att få grepp om. 3D-scanningen ger en dokumentation av väldigt fin kvalitet. Man får en färgneutral återgivning, där ögat inte störs av tidigare bemålning. Bilderna kan tolkas utan att måla på stenen. En annan fördel med 3D-scanning är att betraktaren får en tydligare uppfattning av stenytans behuggning, och själv kan fingranska tveksamma detaljer i mikorotopografin om och om igen utan att behöva resa till förvaringsorten. När bildstenarna tillgängliggörs genom 3D-modeller minskar också behovet av att ta fram och fysiskt hantera bildstenarna i museernas magasin, vilket minskar slitaget på de ömtåliga föremålen. Med hjälp av 3D-scanning kan vi också göra en akut räddningsinsats genom att dokumentera bildytan innan den helt förfars på bildstenar som står ute och hotas av vittring och vandalisering. Man kan även studera mallanvändning, hantverkstraditioner och huggspår med hjälp av 3D-data. Vilka resultat förväntar ni er att få? När bildstenarna blir tillgängliga i en nätbaserad katalog kommer det att vitalisera forskningen och leda till fler undersökningar och nya resultat i olika ämnen som arkeologi, sagoforskning, religionshistoria och germanistik - inte bara i Sverige utan i hela Nordeuropa och även vid institutioner för skandinaviska studier i t ex USA, Ryssland och Australien. Det kommer att ge nya infallsvinklar och större perspektiv. Exakt vilka resultat det kan leda till kan vi inte förutse, men just det är en del av poängen. Vilka andra forskare förutom du ingår i gruppen? Per Widerström och Johan Norderäng, båda är arkeologer bosatta på Gotland. Per och Johan började sammanställa bildstenarna i Bildstensprojektet som de startade 2004. Vilka metoder kommer ni att använda er av vid undersökningen? Vi kommer att använda oss av högupplösande optisk 3D-scanning, fotografering och kartmaterial, intervjuer med markägare och museipersonal och arkivstudier. Utrustningen är en högupplösande optisk 3D-scanner av märket ATOS, som kan tas med i fält. Mätprincipen är en form av fotogrammetri med strukturerat ljus. Bildstenen fotograferas synkront av två kameror monterade i en bestämd vinkel. Ytans topografi beräknas utifrån avvikelserna mellan bilderna från de två kamerorna. Då 3D-modellen är klar börjar de egentliga analyserna, då man kan arbeta med ytans framställning, huggspårsanalys, passningsstudier mm. 3D-scannern finns på Arkeologiska Forskningslaboratoriet och har finansierats av Vetenskapsrådet. Vad tycker du är så speciellt med bildstenarna på Gotland? De är så fantastiskt fina. De har anknytningar till andra kultursfärer och olika hantverkstraditioner, men har ändå ett speciellt uttryck som gör dem unika. De omfattar tiden från romarrikets fall, genom folkvandringstid, vendeltid, vikingatid och ända in i tidig medeltid. Det är som om världshistorien avspeglas i bildstenarna. Vilken bildsten på Gotland fascineras du mest av? Just nu fascineras jag mest av Alskog Tjängvide och Ardre VIII. På dessa två stenar har samma mallar använts till några av motiven som hästen, hunden och knutarna, men på lite olika sätt. Det tyder på att det är två stenhuggare som hade tillgång till samma uppsättning av mallar. De har försökt applicera en keltisk flätornamentik, men istället för att lägga ut mönstret efter geometriska principer som en fullärd hantverkare från exempelvis Irland skulle ha gjort, så har de använt mallar/schabloner för att få det rätt. Länkar Arkeologiska Forskningslaboratoriet Bildstenar - Länsmuseet på Gotland Gotlands Bildsteine - Sune Lindqvist Kommentera denna intervju Namn: E-post: Kommentar:

Klicka på miniatyrbilderna för att enklare navigera dig runt bland fotografierna och visa bildspel. = Öppnar ett nytt fönster där fotografiet visas. På Gotlands länsmuseum kan du beskåda de gotländska bildstenarna. Foto: Niklas Wirsén (Länsmuseet på Gotland) Bildsten från Broa i Halla socken på Gotland. Daterad till år 700-800 e.Kr. Foto: Niklas Wirsén (Länsmuseet på Gotland) Bildsten med virvelhjul från Väskinde kyrkogård på Gotland. Daterad till år 400–600 e.Kr. Foto: Niklas Wirsén (Länsmuseet på Gotland)

Fokus Arkeologi