En arkeologisk förundersökning av Galgberget i Visby ägde rum i december förra året. Fokus Arkeologi tog kontakt med arkeologen Per Widerström för att höra vilka fynd som gjordes och vilka resultat som uppnåddes vid förundersökningen.
Per Widerström är ursprungligen från Stockholm men har bott på Gotland sen 1996. Han arbetar med undersökningar framförallt på Gotland, men har även arbetat i Stockholm en del. För tillfället arbetar Per åt Dan Carlssons företag ArkeoDok, hans eget företag Kahuna och på Länsmuseet på Gotland.
Du var en av de arkeologer som undersökte Galgberget som ligger strax utanför Visbys ringmur. Vad visste ni om platsen innan undersökningen började?
Innan undersökningen påbörjades så visste vi i princip ingenting om själva galgen. Man har antagit att den är från medeltiden som den står idag med sina tre pelare. Egentligen vet vi inte om det är så, men vi vet att det varit galgplats där sedan medeltiden i alla fall. Det finns åtminstone två till galgar som består av en mur och tre pelare där vardera pelare består av 17 stenar staplade på varandra. De är från senare tiden av 1500-talet. Kanske har den här galgen också haft en föregångare. Vi vet förstås att det varit avrättningar här och vi vet en del tack vare protokoll och handlingar i arkiven om hur man gick till väga och vilka som avrättades här. Inte allt och alla, men något vet man i alla fall.
Varför ansåg länsstyrelsen på Gotland att en arkeologisk undersökning skulle äga rum på platsen?
Anledningen var att privatpersoner vid flera tillfällen lämnat in ben som hittats innaför galgens muromgärdade innerdel. Man undrade varför de låg där och hur det egentligen såg ut vid galgen.
Vad hade ni för förväntningar på resultat innan undersökningen påbörjades?
De förväntningar som fanns var nog egentligen inte så stora. Vi hoppades nog mest på att hitta något som kunde berätta mer om galgen. Vi hittade betydligt mer än vad vi kunde föreställa oss. På förhand trodde vi att det mesta av intresse fanns i närheten av galgen, men inte i och under den!
Hur gick förundersökningen till och vilka metoder använde ni er av?
Den genomfördes så att vi tog fyra provgropar på vardera 1m2 och så hade vi delat in det i något som vi kallade ytor. Ytorna bestod av platser som bara bestod av grus. Förmodligen är det från militärens ingrepp under 1940-talet då man bland annat installerade en telefonpost här.
Benrester måste ha varit den största fyndkategorin?
Visst. Ben hittade vi mycket av. Men ännu mer fimpar, glas och kapsyler. Och papper från hamburgerrestauranger. Många åker dit, makabert nog, för att äta lunch. Kanske är kapsyler och ölringar den största fyndkategorin. Flera personer har för övrigt berättat om sina eskapader vid galgen. Där har det tjuvrökts, många har druckit sin första Pripps blå eller Österrikiska lantvin där och förstås, hånglat!
Vad är osteologiernas och arkeologernas tolkning av benresterna?
De ben som hittats inom galgen är från flera individer i åldrarna mellan tonåren och 45+. Det är ben från både män och kvinnor, brända och obrända. Då får man ändå tänka på att detta material är från en mycket begränsad del av galgens totala yta, kanske inte mer än 3-4% som har undersökts vid förundersökningen.
Gjordes det några fynd utöver benrester på platsen?
Egentligen var det bara två artefaktfynd, en spik från något som närmast kan liknas vid en begravning och ett remändebeslag, en strut som suttit längst ut på ett snöre eller band.
Finns det mycket historiska källor om Galgberget och har ni i sådana fall använt er av dessa för att tolka platsen?
Absolut. Det finns massor. Lite kul med så sentida material när det faktiskt finns en del beskrivet. Tyvärr handlar det mest om protokoll, men det ger ändå en del information om bestraffningar. Man kan dessutom titta på brott och straff generellt för att få fram information. Bland det första vi hittade var till exempel en hand och många tänder. Läser man i protokollen ser man att folk kunde bestraffas så att huvudet och ena handen sattes upp på pålar vid avrättningsplatsen.
Hur många avrättningsplatser från denna tid är kända i Sverige och i Europa?
Om vi håller oss till Sverige så har Göran Lager i sin bok ”Döden i skogen” med över 600 avrättningsplatser. Hur många som finns, eller funnits, vet nog ingen. Antar att ser likadant ut i Europa i allmänhet, några är kända och fler är bortglömda.
Anser du att det behövs fler arkeologiska undersökningar på platsen i framtiden?
Man kan säga så här, på galgbacken finns en historia värd att berätta. Galgen, och galgbacken, utgör sinnebilden av civilisation, lagens långa arm och konungens rättvisa. Fruktansvärda brott triggar vår fantasi helt enkelt. Galgen blir symbolen för allt det där eftersom där har samtidens form av rättvisa skipats. Om det verkligen handlar om rättvisa är förstås i högsta grad öppet för diskussion.
Få saker gör också skillnaden mellan då och nu så påtaglig som gamla bestraffningsmetoder. Jag upplever att 1700-talet känns för många mer avlägset än vikingatiden. Kort kanske man kan säga att galgen står där den står och ger oss idag en påminnelse om hur bra vi har det, hur moderna och civiliserade vi blivit med åren. För övrigt ska den sista kända avrättningen vid galgen i Visby ägt rum 1845. Det är faktiskt inte så länge sedan.
På din fråga om jag anser att det behövs fler undersökningar så tycker jag personligen att det skulle vara spännande att få vara med om att berätta galgens historia. Det behövs inte arkeologiska undersökningar, men visst vore det spännande. Tycker fler att det är spännande så blir det kanske av. Men arkeologin måste ställas mot historiska fakta också för att de ska bli riktigt bra. Så om en arkeologisk insats görs bör man också involvera en historiker och dessutom någon som kan presentera det samlade materialet på ett bra sätt. Kanske i en utställning eller bok, det är platsen värd. 
Länkar
Arkeodok
Länsmuseet på Gotland
