Göran Ankarlilja är marinarkeolog och äger företaget AquaArkeologen Sverige. Han är bosatt på Gotland och i mars 2009 har han varit med i Marinarkeologiska Sällskapet i 20 år. Göran är projektledare för Heritage Underwater Maritime Archaeology (HUMA) som är ett marinarkeologiskt projekt på Gotland. I somras resulterade projektet i undersökningar och en massa spännande fynd och nya upptäckter.
Du är projektledare för Heritage Underwater Maritime Archaeology (HUMA) Gotland. Vad är detta projekt för något?
Det är ett marinarkeologiskt projekt på Gotland som fokuserar på den Dansk-Lübska flottans förlisning år 1566. Det är ett sponsrat internationellt projekt där jag med företaget AquaArkeologen Sverige leder de marinarkeologiska undersökningarna. Information om projektledning, den övervakande Advisory Committee som är tillsatt för att se till allt går rätt till, och om vår sponsor Nord Stream, finns att läsa på vår hemsida.
Vad har sommarens marinarkeologiska undersökningar lett fram till för resultat?
Våra tolv veckors undersökningar som tack vare cirka 50 duktiga frivilliga dykare och landpersonal från flera olika länder medförde att vi kunde inventera och undersöka stora ytor på fyra olika platser. På de fyra platserna var det sedan tidigare känt att det fanns föremål från förlisningar. Vid två av dem har det utförts undersökningar tidigare. Vi har under sommaren undersökt betydligt större ytor än tidigare och konstaterat att fyndområdena är betydligt mer utbredda än förväntat.
Vilka upptäckter och fynd har gjorts?
Om vi börjar med Kopparsvik som ligger söder om Visby hamn, så började vi i maj och startade med att redan vid första dyket finna en mycket väl bevarad guldsked. Den vägde 90 gram och hade två änglaansikten på knoppen och finns nu utställd på Länsmuseet på Gotland. En helt fantastisk start för oss. Vid nästa dyk kom en krutplunta av tenn med skruvkork fram efter århundraden på havsbotten. I det undersökta området fanns huvudsakligen bara tunga metallföremål kvar efter fartygets förlisning. I området genomfördes undersökningar på 1960-talet med fynd av delar av smidda järnkanoner, många olika artefakter och där ibland en silversked med kaptenens initialer som visade att det förlista fartyget var det danska vice amiralsfartyget Hannibal. Efter ett tag började vi finna mynt i kanten på undersökningsområdet som glädjande, men lite förvirrande nog var från den första halvan av 1600-talet. Huvuddelen av mynten är svenska från Drottning Kristinas tid. Gotland blev svenskt 1645 och kanske det kan tolkas som att ett svenskt fartyg förlist bredvid det danska i mitten av 1600-talet. Man brukar få vara glad om man finner rester efter ett fartyg och här finner vi värdeföremål från två olika århundraden vilket vi tycker är helt fantastiskt.
Utanför Kruttornet vid Almedalen visste vi att det fanns en del föremål på botten och vi trodde att en vecka skulle räcka för att avgränsa området men det visade sig vara mycket större och med mera föremål än vi trott, så vi lyckades inte avgränsa området.
Utanför Krusmyntagården NO om Brissunds fiskeläge har det genomförts undersökningar tidigare med många fynd och där hade vi målsättningen att försöka avgränsa fyndområdet och undersöka några 5x5m rutor både i det redan undersökta området och utanför. Vi gjorde många fynd i hela det inventerade området och vi kan inte med säkerhet säga att vi lyckades avgränsa området i alla riktningar.
Utanför Brusviken söder om Brissunds fiskeläge har ett tidigare fynd av ett kölsvin från ett klinkbyggt fartyg med datering till 1400-tal gjorts, blykulor med typologisk datering till 1500-tal och en ca 5mx3,5mx3,5 m trädel som är den nästan trekantiga del av skrovet i aktern som rodret är fäst vid. Mer fynd av blykulor, ett stort ankare 3,75x3,75 m med avbrutna armar och flyn, samt en smidd järnkanon, lik den som vi bärgat tidigare fast något kortare ca 3,75 m lång. Den stora trädelen dokumenterades noga och ett par dendrokronologiska prov visade en datering på ca 1700. Även här verkar det vara fartygsrester från olika tidsperioder inblandade, kanske tre olika århundraden. Vi är glatt förvånade över att vi finner så mycket när vi letar noggrant. Är det så här längs stora delar av kusten runt ön eller har vi bara haft tur?
Några av de nyupptäckta fynden har överlämnats till länsmuseet på Gotland och utställningen "Den hemska natten 1566". Vad är det för föremål som har överlämnats?
Redan i maj kunde vi låta museet visa guldskeden som kommer att finnas kvar där minst till 15 dec 2008. Under sommaren kunde vi tillföra unika spetskanonkulor som bärgats tidigare men nu kom från konservering, vilka visas i en specialmonter med extrem torr luft. I en annan monter med helt skilda förhållanden, ett akvarium, har några tidigare fynd och årets fynd i form av mynten från Kopparsvik och senare fynden från de andra platserna visats. De flesta icke konserverade, våta fynden, har nu lämnats till rengöring och konservering och de sista lämnas vecka 46. Mynten beräknas komma tillbaka från konservering i januari 2009.
Sommarens undersökningar har väckt mycket publikt intresse och mediebevakning. Varför tror du att just detta projekt är så intressant att följa?
Jag tror att en del av våra spektakulära fynd och den historiska händelsen fascinerar många. Det var ju flera tusen personer som miste livet den hemska natten 1566 i en av Östersjöns största katastrofer, där 15 krigsfartyg förliste samma natt. Men vi har också varit öppna inför massmedia om vad vi gör med målsättning att visa hur intressant marinarkeologi är. Även om vi som deltagit i projektet har haft det både roligt och intressant under undersökningarna så är det ju meningen att det vi gör skall förmedla historien till allmänheten.
Kan du i korthet beskriva hur en marinarkeologisk undersökning går till?
Beroende på det man undersöker så kan man gå tillväga på olika sätt, man får anpassa sig till undersökningsplatsen. Våra undersökningsplatser är alla på grunt vatten nära land där fartygets skrov nästan helt har försvunnit och vi finner huvudsakligen tunga föremål ibland sand, grus och sten. Vi visste inte hur stor yta som det fanns fynd på så vi började med att inventera de olika områdena med hjälp av metalldetektor där vi simmade mellan parallellt utlagda linrullar. Med resultatet av inventeringen upprättade vi en utbredningskarta som vi använde som underlag när vi beslutade var vi skulle förlägga rutorna där vi skulle undersöka. Vid Kopparsvik använde vi en enkel ejektorsug som drivs av en vattenpump för att föra bort lättflyktigt bottenmaterial när vi grävde. Vid Kruttornet inventerade vi bara. I de undersökta rutorna där vi grävde mättes alla fynd in med måttband till tre av rutans hörn. Rutorna och det undersökta området mättes in med hjälp av en totalstation från land.
Blir det fortsatta undersökningar utanför kusten på Gotland nästa sommar?
Ja det är vår målsättning men jag kan inte i nuläget säga i vilken omfattning vi kommer att ha, även om vi strävar efter att efterlikna årets undersökningar.
Vilket fynd som gjordes vid de marinarkeologiska undersökningarna i somras är mest fascinerande och speciellt för dig?
Det är den fantastiskt välbevarade guldskeden från en tidsperiod där guldföremål är ganska få, men också 1600-talsmynten vid Kopparsvik som visar på ytterligare en händelse på platsen. Brusviken som uppvisar fynd från flera olika tidsperioder, men kanske mest imponerande är att förlisningsplatsen inklusive det redan undersökta området utanför Krusmyntagården som hade många fler fynd och var spridda över ett större område än vad vi någonsin vågat hoppas på. Men inte bara fynden utan också att få genomföra allt detta tillsammans med alla positiva människor som varit involverade samt känna allt stöd och hjälp från allmänheten, gör det verkligen till något speciellt för mig. 
