|
Start | Svenska nyheter | Utländska nyheter | Publicerat | Länkar | Om fokusark.se
|
![]() |
|
Publicerat
Den medeltida staden, en soptipp?
Stadsborna hade enligt denna bild inget vetande om stadsplanering, transportnät eller gaturenhållning. De skulle finna sig i att klafsa runt i berg av sopor bland grisar och råttor.
Gun Westholm är medeltidsarkeolog och arbetar på Gotlands fornsal. Hon anser att den medeltida staden var långt ifrån så smutsig som den idag förmedlas i litteraturen.
Ett scenario som kan beskriva konsekvenserna av att lämna sopor och avfall på gatorna är vid regniga perioder. Man kan föreställa sig den stank och gyttja som skapades vid ett sådant väderförhållande. Det skulle i princip vara omöjligt för stadsborna att undvika att trampa i avfallet. Litteraturen beskriver ofta så kallade patinor, speciella träsulor på skinnskorna, som skulle användas för att undgå att komma i kontakt med smutsen. Westholm menar att dessa patinor ska ses som en dåtidens stövlar vid slaskiga förhållanden. Genom att använda dem undvek man att skorna skulle bli förstörda av väta. Westholm menar att vi här återigen kan se den schablonartade bilden av dåtidens människor som mindre vetande.
Vad säger dåtidens lagstiftning om gaturenhållning?
Även utanför Sveriges gränser finns det lagstiftning rörande avfallshantering. I vissa städer i medeltida England var det stenhårt att avfall ej fick kastas i vattendrag. Detta på grund av att vattnet skulle användas vid ölbryggning och ingen ville naturligtvis dricka öl som smakade illa.
Varför lever då den inpräntade bilden av de medeltida städerna kvar när det finns bevis som visar en sträng lagstiftning för gatuunderhåll? Westholm menar att ”det finns ett behov av att behålla bilden av att äldre tiders människor inte bara var okunniga i det mesta, utan även saknade möjligheter till rationellt tänkande.”
Visby den moderna staden
I väggarna på latrinkammarna fanns utsparade kanaler med tillhörande avloppsledningar. Innan husets uppförande måste en noggrann planering och uppbyggnad av latrinkammare och avloppsledningar vara slutfört. Människorna som var involverade i husbygget var även tvungna att ha kunskap om vart avloppen skulle kopplas samman i det redan befintliga avloppsnätet. För en sådan planering och avancerat bygge krävdes en stadsplan.
Latrinkammare var även dåtidens soprum och har brukats från medeltid och ända in på 1800-talet. Utifrån vad som har hittats har så kallade spolade latriner varit vanliga i Visby.
I Latrinkammarna fanns det två större öppningar. En av dessa ledde ner från sopnedkastet och avträdet. Den andra öppningen var en manlucka för underhåll och tömning av latrinkammaren. Utöver dessa fanns det ytterligare två mindre öppningar en i öster och en i väster. Golvet i kammaren sluttade mot havet och via den östra öppningen strömmade vatten in och sedan ut genom den västra, latrinen var nu spolad. De spolade latrinerna höll dålig lukt borta från huset och separerade även förorenat vatten ifrån färskvattenbrunnarna.
Avfallsvattnet från latrinkammarna fortsatte alltså ut i Visbys avloppssystem. Avloppsrännorna var gjorda av urholkade trädstammar med lock och låg placerade långt ner under den medeltida staden. Avloppssystemet hade havet som slutmål där avloppsvattnet skulle rinna ut. Visbys dåtida avloppssystem är unikt i Sverige. Möjligtvis finns ett liknande avloppssystem i Gamla staden i Stockholm.
Visbys gatunät
I princip finns det ett lager i Visbys medeltida gatubeläggning. Gatorna var under medeltid belagda med stora kalkstenshällar som sopades och reparerades när det behövdes. På Gotlands Fornsal finns en av medeltidens gatstenar utställd. Stenen är 130 cm lång och är från Lübska gränd. Först under 1600-talet fick man behovet av att byta ut den dåtida gatubeläggningen i många av Visbys gränder.
På vilket sätt ska vi förändra bilden av medeltida städer?
Källor
|
|
|
Fokus Arkeologi |