Artikel: 2008-02-27
Publik arkeologi
– En högaktuell samtidsfråga
av: Katty H. Wahlgren

Hur kan man utveckla arkeologins publika relationer? Och varför är dessa frågor högaktuella just nu? Publik arkeologi handlar om så mycket mer än att förbättra förmedlingsformerna, i många delar gäller det att hitta inspiration till att tänka i nya banor och att ha en öppenhet för publik delaktighet och mångvetenskapliga samarbeten. Boken Publik arkeologi diskuterar gängse arkeologisk kommunikation med allmänheten och passar på att föra fram en rad visioner för framtiden (www.nordicacademicpress.com). En arkeologisk upptäcktsresa Många människor tycker att arkeologi är spännande. Fast det är inte bara den färdiga kunskapen som lockar utan också vägen dit. Alltså hur arkeologer arbetar. Den praktiska arkeologin förknippas med detektivarbete, upptäckter, att gräva fram skatter och mystiska gamla föremål (Holtorf 2005, 2007). En del senare forskning har mycket riktigt betonat arkeologins karaktär av ”performance”, föreställning (exempelvis Campbell & Ulin 2004; Pearson & Shanks 2001; Shanks 1991) och tingens förmåga att väcka tankar och känslor (till exempel Burström 2007). Arkeologins tolkningsarbete väcker också intresse. Hur kan man veta något om gamla saker och förr i tiden? Mediesatsningar som låter folk följa med i den arkeologiska processen drar masspublik. Time team från engelska Channel 4 har många miljoner tittare. Mer än 900 000 svenskar såg första avsnittet av programserien Utgrävarna. Människor vill vara med på upptäcktsresan. Det är där potentialen finns. Färdig kunskap i form av traditionella kulturhistoriska utställningar eller arkeologiska böcker har inte samma magnetism. Uppdragsarkeologins arbetsprocess är full av publika möjligheter. I den senaste stora arkeologiutredningen var resonemangen kring kommunikation dessutom en viktig del (Uppdragsarkeologi i tiden SOU 2005:80). Allmänheten och samhället utanför arkeologin ska bli en prioriterad mottagare av arkeologins resultat. Vad kommer detta att innebära? Var och en inser ju att det inte bara kan handla om en kvantitativ ökning av skyltar, visningar och populära böcker. Det finns ett stort behov av professionalisering och av att utveckla nya former för publik kommunikation. Hur kan arkeologin möta en större publik? Hur kan man engagera grupper utan ett sedan tidigare grundlagt intresse för arkeologi och historia? Det är i detta sammanhang publik arkeologi får sin betydelse. Vad är publik arkeologi? Publik arkeologi kan beskrivas som en utveckling av idéer och former för arkeologisk förmedling. Förmedling står vanligen för en mer eller mindre enkelriktad kommunikation av fakta i resultatform till en mer eller mindre specialintresserad publik. Någon ska förmedla något till någon annan, rollfördelningen och förhållandet mellan avsändare, mottagare och meddelande är låsta. Publik arkeologi syftar däremot ofta till att aktivt söka en publik utan specialintresse för att bjuda in till delaktighet och samskapande. Lärandeperspektivet är en central aspekt för publik arkeologi. Utgångspunkten är att interaktion i mötet kan förändra avsändare- och mottagarerollerna och låta dem skifta. Budskapet, eller meddelandet, är inte på förhand givet och styrt av den ena parten utan växer fram och utvecklas i ett samspel. På så sätt betonas förståelsen av sammanhang, skapandeprocesser och upptäcktsresan snarare än att lära in kulturhistoriska fakta (Högberg 2006). Syften med publik arkeologi Publik arkeologi tar tillvara de erfarenheter som publikmötena ger och analyserar hur samspelet återverkar på arkeologin. Det kan inte bedrivas som någon slags sidoverksamhet eller ”tredje uppgift”. En viktig målsättning är således att utarbeta former för hur publikperspektiv kan integreras i till exempel den uppdragsarkeologiska processen eller de kulturhistoriska museernas verksamhet. Publik arkeologi är dessutom del i ett mångvetenskapligt forskningsfält där man kan få fördjupade perspektiv på den inomvetenskapliga arkeologin och bland annat studera olika aspekter av hur den arkeologiska praktiken fungerar i samhället, i publikmötets villkor och utformning i olika sammanhang. Publik arkeologi har mera långtgående syften än att lära ut historia. Det handlar om att arbeta med publika mål och målgrupper för att öka medvetandet om hur arkeologi och historia skapas och fungerar i samhället, samt att anknyta verksamheten till samhällets kulturpolitiska mål. Därmed är det också ett arbete som omfattar mer än förmedling av (populär-) vetenskapliga resultat. Boken Publik arkeologi Boken Publik arkeologi vänder sig till arkeologer och andra verksamma inom kulturarvssektorn. Förhoppningsvis kan den stimulera till diskussioner och en fortsatt utveckling för en stark, brett engagerande och samhällsrelevant arkeologi. Boken diskuterar uppdragsarkeologins och museernas situation, argumenterar för samtidsarkeologins publika styrka, samt kommenterar några möjliga sätt att arbeta i framtiden. I framför allt England och USA har arkeologins publika utveckling på sina håll funnit inspirerande former (t.ex. Merriman 2004, Little 2007). På senare tid har också en rad publika utvecklingsprojekt drivits i Sverige. En mer publik arkeologi hamnar oundvikligen i etiska frågor som det finns anledning att föra upp på dagordningen inom all arkeologi. I en avslutande sektion av boken presenteras också en kommenterad handledning för publikarkeologiska projekt. Viktiga frågor för Historiska museet För Historiska museet är arkeologins publikmöten ett centralt utvecklingsområde. Därför har museet under 2007 påbörjat en målinriktad forsknings- och utvecklingssatsning som hittills har omfattat bland annat utställningen Framtidsminnen, publika utgrävningar och en konferens för att fördjupa diskussionen kring arkeologsikt publikarbete. Boken Publik arkeologi är ytterligare ett resultat inom projektet. Under 2008 fortsätter arbetet i form av nya publikprojekt som lyfter fram kulturhistoriska teman och aktuella samtidfrågor. Källor Webbplatser www.historiska.se www.shmm.se/publikarkeologi Utredningen Uppdragsarkeologi i tiden, SOU 2005:80, kan laddas ner som pdf-fil från Regeringskansliets webbplats: http://www.regeringen.se/content/1/c6/05/08/08/d84714a5.pdf Litteratur Burström, M. 2007. Samtidsarkeologi. Introduktion till ett forskningsfält. Lund: Studentlitteratur. Campbell, F. & Ulin, J. 2004. Borderline Archaeology. A practice of contemporary archaeology – exploring aspecyts of creative naratives and performative cultural production. Gotarc Series B No 29. Göteborg. Holtorf, C. 2005. From Stonehenge to Las Vegas. Archaeology as Popular Culture. Walnut Creek: Alta Mira Press. – 2007. Archaeology is a brand! The meaning of archaeology in contemporary popular culture. Oxford: Archaeopress. Högberg, A. 2006. Kulturmiljöpedagogik och ledarskap. I Riddersporre, B. (red). Utbildningsledarskap – nu och i framtiden. Lund: Studentlitteratur. Little, B. & Shackle, P. A. (Red.). 2007. Archaeology as a Tool of Civic Engagement. Plymouth: AltaMira Press. Merriman, N. (Red.). 2004. Public archaeology. London: Routledge. Pearson, M. & Shanks, M. 2001. Theatre/Archaeology – the (re)articulation of fragments of the past as real-time event. London: Routledge. Shanks. M. 1991. Experiencing the Past. On the character of archaeology. London: Routledge. Fokus Arkeologi